SEGER MOT VÄSTERÅS - MEN DET SATT HÅRT ÅT

I ett ihärdigt ösregn tog IFK emot Västerås Sportklubb för match i den tjugotredje omgången av årets Superettan. En motståndare med lite stukat självförtroende och bara en seger på de tio senaste omgångarna. Spelmässigt har man dock gjort det bra och i senaste matchen mot GIF Sundsvall hade man ett stort spelövertag men lyckades inte omsätta chanserna i mål.

Stora skadeproblem ställde till det för Sportklubben och man tvingades att avstå ett flertal av de ordinarie spelarna, bland annat mittbacken David Engström, som representerade IFK 2014-2016 och bäste målskytten i år, Erik Björndahl.

IFK gjorde också vissa omdispositioner i laget. Victor Eriksson fick sitt tredje gula kort senast mot Trelleborg och Victor Larsson fick chansen som mittback bredvid Hugo Andersson.

På mittfältet var Erick Brendon tillbaka efter avstängning och tog plats på bekostnad av Charlie Vindehall, som började på bänken. I övrigt var startelvan oförändrad, vilket innebar att Pilip Vaitsiakhovich och Abdu Magashy fortfarande var indisponibla.

Västerås kom till matchens första avslut. Den rakbladstunne - men vindsnabbe - Taha Ali, med tre matcher i Allsvenskan för Örebro SK på meritlistan, drev upp ett anfall men skottet gick högt över.

IFK:s första riktigt vassa målchans fick Christian Moses. Wenderson snappade upp en dålig Västeråspassning och spelade vidare till Oscar Uddenäs, vars inspel sånär petades in av Moses. Målvakten stod i vägen den här gången.

Det dröjde dock inte så länge förrän ledningsmålet skulle komma. Freddy Winsth vann en duell på sidlinjen, Wenderson likaså och bollen hamnade hos Oscar Johansson, som avancerade mot kortlinjen och hittade den på mållinjen uppdykande Oscar Uddenäs, som i samverkan med en Västeråsback skickade bollen i nät.

Bara minuten senare stod Oscar Uddenäs för matchens prestation. Likt Ingemar Stenmark tog han sig förbi två försvarare och återgäldade med en smörpassning till Oscar Johansson, som enkelt bredsidade in 2-0. Då stod klockan på 12:30!

Efter ytterligare två minuter kom IFK i en farlig kontring. Wenderson bröt ett långt inlägg och drev bollen över hela planen, men målvakten Daniel Svensson kastade sig och stoppade passningen som var avsedd för Christian Moses.

Nu hade jag känslan att detta skulle bli en skön promenad i parken. Ack, vad jag bedrog mig. Istället för att stänga matchen och göra, kanske både tre och fyra mål, så tog Västerås chansen att komma tillbaka. De tog över alltmer av spelet och i matchminut trettioåtta klippte Olle Edlund till på vinst och förlust från cirka tjugofem meter. Bollen seglade i en båge över Filip Eriksson, som stod någon meter för långt ut för att kunna nå det skruvade skottet.

Efter första övertidsminuten i första halvlek fick den alerte Christian Moses en riktig bjudning av Västeråsförsvaret. Snabb i tanken och i fötterna snappade han upp en för lös bakåtpassning till målvakten och förpassade lädret i mål. Nu kändes allt lugnt och skönt igen, men några minuter senare ramlade Victor Larsson och en Västeråsforward i straffområdet i en situation där - i alla fall jag - trodde att domaren blåste för IFK-frispark. Istället blåste han straff för bortalaget. Fram stegade Dusan Jajic som sköt bollen högt över för senare avhämtning strax norr om Prostsjöns Campingplats.

I den andra halvleken visade bortalaget att man kan spela boll och man stod upp och krigade som få andra lag gjort i år på Finnvedsvallen. När dryga timmen var spelad satte Freddy in en lite för brysk tackling på matchens lirare, Taha Ali. Den påföljande frisparken nickades från fyra meter strax över av en Västeråsspelare med det "IFK-klingande" namnet Kalle Björklund (han är sonson till Karl-Gunnar som spelade i IFK på åttiotalet).

Knappa kvarten senare smekte Taha Ali in en boll i straffområdet som Filip Eriksson inte fick tag i. Den hamnade framför fötterna på inbytte Victor Prodell, som enkelt kunde sätta 2-3 i tom bur.

Nu var goda råd dyra! IFK trampade vatten (inte bara bokstavligt talat i ösregnet). Västerås fick blodad tand och bara två minuter senare var Prodell nära att kvittera, men Filip var med på noterna. Den påföljande korta hörnan, där IFK-försvaret stod och sov, gav Ali en chans till skott, men dessbättre utanför.

Västerås radade nu upp chanser. Med knappa tio minuter kvar av ordinarie matchtid var det total kalabalik i hemmalagets straffområde och Freddy Winsth agerade målvakt och täckte med axeln på mållinjen när Filip var överspelad. Hörnan nickades strax utanför.

IFK stack emellan med ett par bra chanser. Charlie Vindehalls skott strax utanför var kanske värt ett bättre öde och Oscar Uddenäs hade ett som styrdes till hörna.

Med fyra minuter kvar på klockan kom bortalagets sista och bästa chans. Den ständigt oroande Victor Prodell fick chansen att klippa till på ett inlägg från högerkanten. Francis de Vries var överspelad, Victor Larsson nådde inte bollen, Filip Eriksson var inte nära bollen. Men tack och lov för en reslig skåning vid namn Hugo Andersson. Som en räddande ängel dök han upp på mållinjen och frälste två poäng.

3-2 stod sig matchtiden ut och med skicklighet - samt en icke föraktlig andel tur - spelades tre poäng in på kontot. Det var inte utan att jag tyckte lite synd om Västerås som gjorde en mycket stark insats. Ganska typiskt när ett lag från toppen möter ett lag från botten. Stolpe in respektive stolpe ut.

Min amatörteori (förhoppning) är att Västerås är ett lag som kommer "stjäla" många poäng och därmed klara sig kvar i Superettan. Vad sägs om att sno några från Helsingborg och Trelleborg?

Nåväl, det gäller att vara sin egen lyckas smed och i det avseendet var vi lyckosamma den här mycket regnvåta torsdagskvällen. Man kan önska både det ena och andra såväl försvars- som anfallsmässigt. Men vi gläds över poängen och ser fram emot fortsättningen.

Närmast väntar en tuff bortamatch på måndag kväll på Skytteholms IP i Solna mot jumboplacerade Vasalund.

Tro - för allt i världen - inte att det räcker med att ställa ut skorna!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i desamma.